Det här med att vara stark och ha en inre styrka har jag funderat mycket på rätt länge. Folk säger till mig att ''Gud vad stark du är Frida som har klarat att gå igenom allt det här!''
Och då tänker jag ''Men jag är ju inte stark? Eller?''
Jag har alltid tänkt mig själv som en feg skit och nu är jag stark? Jag tycker inte det. dock är jag starkare än vad jag var innan jag blev gravid.

Och så har jag tänkt på dom här personerna som ''inte är starka''. Jag tror inte dom finns ärligt talat.
Jag tror att ALLA har en inre styrka. Som växer eller sjunker pga det man är med om i livet. Och att vissa inte ens behöver visa sin Inre styrka .
Det finns ju dom som nästan glider igenom livet och det händer inte speciellt stora problem för dom. och eftersom det hänt så mycket i mitt liv tänker man ''Hon måste vara väldigt stark''.
Och när det gäller det här med att jag fått barn tidigt ch klarar av att vara mamma handlar det intebara om min inre styrka utan också att jag mognat och haft OTROLIGT stöd från vänne roch familj.

tänk då vilken stark person min mamma är som klarade av att se sin dotter föda när hon var 15 och som klarat av att ta hand om mig sedan .. hela mitt liv!

Och tänk på hur starka personer som klarar av att göra slut med sin pojkvänn som slår en är. Eller läkare som måste se folk dö... Hur hemsk är inte det på en skala?

Och tänk på hur stark DU är, du som klarade av spanska provet. du som klarade av att baka dom där bullarna.
Det kanske är små saker. Men man kan ju inte börja bygga ett höghus i mitten utan man måste börja på marken, eller hur?

Jag vet att mina tankar är konstiga och ni behöver inte alls förstå vad jag menar :)