Jag trodde aldrig att det va det här jag sulle klaga på när jag blev mamma..
Jag trodde att jag skulle klaga över att byta blöjor, amma, och nästan ingen sömn. ( sömnen kansk jag klagar på lite :P)
Men det värsta är nog alla som vill komma och kolla, peta och hålla Alexander. Jag vill helst bara stänga in mig med honom på ett rum så fort någon knackar på dörren. Och ingen förstår det. Att det är jobbigt att folk ska hålla på med mitt barn är helt oförklarligt. Förlåt mig för att jag är lite ego med mitt ny födda barn. Men jag har bara haft honom en vecka och en dag. Han kommer inte försvinna. Man kan få träffa honom senare. Det behöver inte hända så fort han kommit ut ur magen. Jag förstår om man är nyfiken men låt mig få vara ifred iallafal en dag utan frågan: När får jag komma? Eller det värsta. Komma och ringa på dörren. Alexander sover nästan jämt. Och ibland även jag. Även om han kanske inte alltid vaknar när det ringer på dörren så gör jag alltid det. Om jag inte är döds trött. (vilket jag sällan är)

Jag har nog mest i mot vuxna. För dom vet hur man är en mamma/pappa. Dom flesta är ju det. Och jag vill inte framstå som en sämre. Mina kompisar får gärna komma och hälsa på. Fast inte fler en 2 personer åt gågen. Vill inte att alla ska komma och köra ner ansiktet i hans vagn när han sover.

Ni ska få träffa honom och lämna presenter om ni vill. Men låt mig få flytta först. Och det gör jag i mon.