Blandade känslor
Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Ena stunden kan jag känna mig jätte peppad och vill gå vidare med mitt och Alex liv som nu måste vara utan Magnus. Jag hoppas ändå att Magnus någon dag kommer känna sig redo för att vara den pappa Alexander förstjänar.
Och sen kan jag bara känna att jag inte orkar mer. Vill bara krypa ner under täcket och sova i några månader.
Fast det går ju inte.
Jag måste kämpa mig förbi det här. Jag har inget val.
Jag ville helst inte göra massa inlägg om dur syn det är om mig, men det blev typ bara så nu..
Aja. Puss o kram
Nä, det är inte alls synd om dig, för du har kommit in på gymnasiet som du ville, har en snäll mamma, har Alex, slipper Magnus, solen skiner, du ser rätt ok ut för att vara Göteborgare <retas> osv. Så nu får du sluta deppa, allt ser ju bara bra ut. Nu kanske du har chansen att lämna det gamla o börja nåt nytt. Hela hösten är ju "nytt", så nu ska du strunta i att tänka så mycket och bara njuta av sommaren o ledigheten. Sen får du stressa till plugget, hämta Alex osv. Nu har du tid med Alex, tid att njuta osv. Fokusera på det roliga och inte det tråkiga! /V
Kämpa på tjejen!
Din blogg är så sjukt jäkla awsome kan du inte blogga mer? Snälla..? Jag går in på din blogg varje dag och kollar efter nya inlägg.. ibland flera ggr om dagen!! Kram på dig!
Du är så himla klok tjejen! :)
några sådana inlägg skadar inte!
det är en blogg om ditt liv och om det är så du känner i vissa perioder är det klart att du får skriva om det! så kan du få stöttande kommentarer:)
